En lustig slump är att jag häromdan ramlade över en intressant text av Tristan Taormino (det är en kvinna) i Village Voice: Girls Love Gay Male Porn. Idag ser jag att en debatt om bögporr har satt igång här i Sverige och det var bara att vänta med tanke på att porr har diskuterats mycket på sistone. Taormino skriver ur ett straight woman’s perspective och synpunkterna är intressanta, de går inte stick i stäv med det som jag skrev här för länge sen om flator som tänder på bögporr.

Alltså, varför skulle flator inte kunna göra det? Jag har aldrig träffat nån flata förutom 80- och 90-talens patentbigottradikalfeminister som har nåt emot män som individer eller grupp, inte heller mot deras kukar eller generellt mot manlig sexualitet. Vi ser däremot med fördömande på sexualiserat våld (vilket inte är samma sak som sexualitet) och på våld i relationer överhuvudtaget. Vår egen blinda fläck har varit våld i lesbiska relationer, och nu visar forskningen att var fjärde flata nån gång har utsatts för detta. Vad som är ytterst sällsynt, även om det förekommer, är sexualiserat våld mellan kvinnor, och det tror jag inte har med kön att göra utan är en socialt konstruerad företeelse.

Under 90-talet när jag jobbade i kvinnobokhandel gjordes det, mest i USA, vad som kallades för lesbian erotics/erotica, det skulle alltså inte vara pornografi utan nåt finare och rättare. Jag har dock aldrig nånsin sett en sån film, bara läst beskrivningar. Det var filmer som Claire of the Moon, Cynara m.fl. Rent pornografiska filmer där kvinnor har sex med varandra har kritiserats därför att de medverkande agerar mot betalning, jaha, gör inte bögporrskådespelare det då?

Det är inte det som det hänger på i mina ögon utan att det är straighta kvinnor som spelar lesbiska för en straight manlig publik. Det gör väl att den här typen av filmer inte har så mycket att ge flator. Men jag ska erkänna att jag aldrig har sett nån sån här film heller, bara korta klipp. Jag har faktiskt aldrig sett en porrfilm, det har liksom aldrig blivit av! Men jag ska försöka formulera lite tankar utifrån stillbilder jag har sett av olika slags pornografiska och erotiska filmer.

Porrfilmer med ”lesbiska” gjorda för straighta män har ett särskilt bildspråk, det är tre personer i rummet, två agerande kvinnor och en osynlig manlig betraktare. Kvinnorna är inte omedvetna om denna tredje närvarande, tvärtom poängterar dramaturgi och ikonografi att de agerar för denna blicks räkning, inte i första hand för att de är intresserade att ha sex med varandra. Det är mycket vanligt förekommande att en eller båda tittar in i kameran i en direkt kommunikation, och detta ger ett otrovärdigt intryck och försvårar säkert möjligheterna för kvinnor att känna identifikation med det som sker.

Det här ser man väldigt sällan i bögporr. Där är också scenografin annorlunda, handlingen (om man nu kan tala om handling, och om det dessutom behöver finnas en sån, det är ju inte direkt spelfilm) förläggs till mycket varierande miljöer, allt från flygplanscockpitar till biltvättar till tvättstugor. När kvinnor har porrfilmssex med varandra verkar den vanligaste platsen vara just en säng i ett rum utan särskilt mycket inredning utöver denna möbel. Det ser ganska tråkigt och enahanda ut tycker jag.

Jag har en teori om varför den så kallade lesbian erotic movie-genren aldrig fick nåt jättestort internationellt genomslag och ingen genomgripande kulturell betydelse, och den handlar om det som jag så gärna hackar på, nämligen 80- och 90-talens bigotta syn på vad som var politiskt korrekt lesbisk sexualitet. Det mesta förutom vanilla light-sex var tabuiserat och jag tror det var det som gjorde såna här filmer (och konst och litterära texter) så underväldigande avtändande. Bamse och Brummelisa-sex.

/Svammela, med ljus och lykta.