Ankmors sagor
(diktsamling, 1990)

I

SNÖN

Bröllopet

Du förde mig till altaret
och sa till de församlade:
Se, hon skriker av lycka

Justine

Justine
när jag såg dig krypa
måste jag sparka dig
när du tog min hand
måste den slå
och sorgen är bara
ett annat namn
för livet
Jag har bara dig, sa du
och jag stack dig med nålar
för att se dig älska
Gud, dina tårar
de tog aldrig slut
Jag gick till slaktaren
Han högg av mina händer
och sålde dem billigt

Jag ville dö i snön,
dö i en kall famn, begravas
i röd snö, slitas i stycken
av förgiftade djur
på ett snöigt fält
själv som ett djur

och falla
från människa
till minne
från barn
till bild
från bild
till aska

Desiderata

Jag önskar att mitt namn
vore ett som du aldrig
skulle komma att tänka på,
och att din tanke
därför aldrig skulle
komma att vidröra mig
Jag önskar att mitt hus
och min gata vore gömda
i en ficka i tiden, precis
som blad i en stor skog
och att du skulle passera
utan att veta det
Jag önskar att mitt ansikte
vore slätt och blankt,
utan drag eller linjer,
utan utseende, så att du
skulle kunna möta mig i mängden
utan att ens ana det
Så skulle tiden kunna gå,
ingenting skulle ha hänt,
vi hade inte behövt plåga varandra
i så många år, vi skulle
kanske vara lyckligare.

Samlaren

Du skändade
Jag var en aktie
du köpte

En människa
är inte enkel
Gå under
som en död
civilisation

Lyssna nu
Framtiden tar
inte emot dig
så här
Lyssna nu
Det kommer snart
att bli kallt
Det kommer snart
att bli
mycket kallt

Spelet

Nattens ljud
är som din röst
som säger:
Du kan inte
du ska inte
du får inte

Jag ligger i sängen
med en laddad pistol
under huvudkudden
Ett kors av trä
hänger över sängen
I skydd av mörkret
kommer din ande
till mig
Den har färdats
en lång väg

Du ger mig aldrig ro
och spelets regler
överlever oss

Nere på knä

Herre, förbarma dig över mig.
Jag är mitt vilddjur.
Mina döda händer.
Mina döda kyssar.
Min synd i hjärtat
av det sovande stora vita.
Hatet rinner genom mina ådror.
Jag vill ligga under snön.

Vinternatten sänker sig ner
Jag tar på mig min hälarrock
och går ut för att köpa tid
Jag lever i verkligheten
jag lever i världen
Jag sover på mage med öppna ögon
medan varelser fyller mitt rum
Denna ljuvliga smärta
och hur väl jag är värd den

Förbarma dig över mig
Älska mig djupt och ömt
Älska mig också
när jag inte kan se
din kärlek

Pavor nocturnus

Rösten som säger mitt namn
klockan fyra på natten
tillhör någon som vet vem jag är.
Vargen river, björnen slår.
Jag ber om att få vakna eller sova.
Jag går i en främmande stad, jag går
i min hemstad, jag har förlorat nyckeln,
jag minns inte längre var jag bor.
Du rakar mitt huvud, hyveln är rostig,
jag slår ihjäl dig, musklerna är döda,
jag kan inte slå ihjäl dig.
Jag älskar dig inte, mitt hjärta
är dött, jag älskar dig inte.

Januari

Det är vinter nu,
och marken ligger frusen
Januari slog sig ner
som ett nattvak vid min säng
Jag har rört mig
i allt snävare cirklar
Jag glömde bort att tvivla
på varför jag var här
Jag visste inte varför
jag inte kunde älska dig
Jag var aldrig din ängel
Jag var överhuvudtaget inte din

Det liv jag lever
kan du inte se
Det som jag behöver
kan du aldrig ge
Jag lämnar dig
när det blir sommar

Stupor

När kniven skär i brödet
längtar den in
mellan mina revben
När mina fingrar
känner på mitt ansikte
kröks de till klor
När spegeln ser mig
gråter den bittert
Det blå flyter in i det vita
det svarta flyter in i det grå
Jag dansar inte längre
minnena dansar i mig

Vita nätter

Hur länge sedan är det
någon rörde vid mitt ansikte
och sa: Var inte ledsen
Jag är inte ledsen
Varje natt drunknar jag,
tiden står stilla, framtiden
håller ner sina händer
i mitt blods lugn
Gud talar med mpnga röster,
han talar till mig
genom minnena
Jag kan inte sova,
när jag sover
kan jag inte höra
Jag står vid fönstret
och ser på månen

Makarna

Brudparet stiger in i Saaben
Han säger: Jag älskar dig, raring
Hon säger: En diamant är för evigt
På hotellrummet tar hon fram elektroderna
Brudslöjan ligger slängd på en stol
Nästa morgon går de ner i matsalen
och äter frukost: Kaffe, apelsinjuice,
rostat bröd och löskokta ägg
De kommer att leva lyckliga
i sin femrumsvilla i Hässelby

Brudklänningen hänger i garderoben
Det är så roligt att ha ett hushåll
Vad ska de äta? De styckar barnen
och fyller frysen med kött
Nu dricker de kaffe med Kjell Lönnå
Hunden ligger stilla i sin korg
Så bra att de har sina akademiska examina
Ingvar Carlsson leder deras land
De tänker besöka mormor på hemmet
De tänker investera i något
De satsar på framtiden
De är inte rädda för djävulen

Kalla dagar

Kalla dagar
kan jag ibland sakna
en beröring
Det är inte sant
att känslor kan förtvina
De väntar bara
och väver stilla
en klädnad
för den som
ska komma

Kalla dagar
minns jag allt
jag sagt och gjort
Jag står i rummet
med en okänds läppar
emot handleden

Exil

En enslig plats
en osäker tillflykt
ett stort tomrum
en lång botgöring
En tid utan kärlek
och utan allt hopp

Gud sa: Kom hem
Det är över nu
Jag sa: Jag har
inget hem
Han sa: Jag ska
ge dig ett

och jag reste
över vattnet
för sista gången

Bön

Käre Jesus
Jag måste få se på dig
Jag måste få se på ditt ansikte
Jag ser bara människor som hatar,
hatar och pinar varandra
och jag är en av dem

Jag är förlorad i denna vildmark
Lyft upp mig i din famn
Jag vill känna doften
av linnet i din klädnad
Tänk på mig i denna natt
Håll mig hårt intill dig

och släpp mig aldrig

II

UR BARNDOMENS SKATTKAMMARE

Hur man dödar ett barn

Det är mycket enkelt
att döda ett barn.
Man säger bara:
Utan min kärlek
kan du inte leva.
Jag älskar dig inte.

Ankmors sagor

Dockan gick på fjället
Lodjuret kom och åt upp henne
Dockans pappa kom,
hittade ett knogben,
trodde att det var en jordnöt.
Barnen sov i mörka stugan
Spöket tog deras själar
Mamman såg inte
att de var evande lik
förrän köttet föll av dem.
Nallen lekte med kniven,
stack den i pojken
hundra gånger.

Hittegods

Stackars lilla jävel,
du är så sjuk, så sjuk
Du måste in på sjukhus
och stanna länge där
Du föddes på en glömd planet
och hamnade här av misstag
De hittade dig på gatan
där du hade fallit ner
De tog dig till sin lägenhet
och la dig i en skokartong
Din mamma läser Femina
hennes naglar är så röda
Din pappa dricker whisky
han måste rätta skrivningar
Grannen har en liten hund
den får du aldrig klappa
Piraten har grävt ner sin skatt
den vaktas av ett benrangel
I poppeln hänger svarta män
och vajar sakta i vinden

Barnet jag

Jag hade ben smala som pinnar
jag längtade efter en egen katt
Jag såg på fröken i skolan med sin hårknut
och visste att hon aldrig skulle älska mig
Clownen vrålade av skratt med gula tänder
och en utklädd dam hängde ner från taket
Marken slog emot mig när vi lekte
jag fick aldrig mina händer att lyda mig

Jag vill pina och straffa detta barn
för dess stora misslyckandes skull
Jag ser det barnet i alla barn jag ser
när de sitter i ett hörn och väntar på döden
Gud jag vill komma från en annan värld
jag vill ha en annan förklaring till allt
En dag ska jag slå dem alla med förfäran
en dag ska mitt nummer komma upp

Ett råd

Så här
sa fröken i skolan
att vi skulle göra
med våra tungor:

Drag ut
vik ned
och riv av
mot den tandade kanten

Jag undrar fortfarande
vad hon egentligen menade

Heidi

Jag var en levande död och de
satte elektroder på mitt huvud
Pappa sa Det hade varit bättre
om din mamma hade fått missfall
Och visst hade han rätt i det
Då började jag vara vaken
på nätterna och sova på dagarna
så alla skulle slippa se mig
När jag åkte bil låg jag på golvet
för att bespara världen obehag
O vad jag älskade det livet
Jag gick bland alperna
och sjöng

Serenad

I våra kretsar dömde man hunden efter håren
I våra kretsar dömde man dumma till döden
Mitt liv är en skimrande symfoni
Om jag bara kunde sluta gråta
I våra kretsar tillämpade man fri uppfostran
Där lärde sig barnen genom omgivningens avsky
I våra kretsar trodde man på aversionsterapi
Ät sand så blir du sjuk i magen
Skrik och ropa så skickar vi bort dig
Tänk på flickor så skickar vi bort dig
Säg ett ord så begår vi självmord
Mitt liv är som en vacker saga
Om jag bara kunde sluta frysa

I våra kretsar skapade man svarta får
genom att helt enkelt färga dem
I våra kretsar drack man aldrig
fem flaskor vitt vin till oxfilén
I våra kretsar var allting så enkelt
Religionen var ett opium för massorna
och universiteten danade stora personligheter
I våra kretsar var man inte beroende av vänner
Man stod orörd av lismande och intriger
i sin trygga värld av sig själv, sig själv
och sig själv
Mitt liv är en wienervals
Jag vet precis hur allt ska vara
Det är lätt att försvinna när man är född liten
men så länge jag vet hur man hatar sig själv
har jag åtminstone näsan över marken

Sjuttiotalet

Jag är tretton år. Nu
har det hänt. Vi har flyttat
till en annan stad, omöjlig
och obegriplig, också jag
är en annan, omöjlig att känna igen.
Jag har förlorat min oskuld,
jag tänker hela tiden på självmord,
jag läser om buddhismen, det enda
jag längtar efter är att slockna,
med min vanliga otur kommer jag
förmodligen att återfödas som mig själv.
Jag tänker på kvinnor men låter
pojkar ligga med min kropp, jag syndar
mot alla bud som finns.
Det finns ingen jag kan tala med.
Jag går i OBS-kliniken, läraren säger
att det aldrig blir någonting av mig,
han är inte den förste att säga det.
Jag är med i ett gäng, jag har
inga vänner, jag drömmer om att sitta
i en soffa bredvid någon med en kopp te,
jag tänker mycket på sex, jag vet
att jag inte har sett någonting än.
Tiden går. Vi har mellanölen i kassar
och står bakom ett hus och dricker,
det är snö på marken, vi går in
och dansar. All the young dudes
carry the blues. Jag känner mig så gammal,
jag tror inte att jag kommer att bli tjugo,
jag lever bara för att få dö snart,
jag har aldrig varit kär.
Sedan går jag inte ut mer, de vänner
jag aldrig har haft kan inte sakna mig,
jag misslyckas med att ta livet av mig,
mitt rum ligger i källarvåningen,
när jag står vid fönstret ser jag
en gata, en hamn och havet.
Jag är vaken varje natt, när solen går upp
vågr jag lägga mig och sova. Det är
inte mycket jag förstår.
Jag kommer i fosterhem, bilden
i rutan slocknar, åren blir
blanka och vita och jag blir äldre,
jag fyller tjugo och jag har aldrig
kunnat tala, det är bara ett halvår kvar
av sjuttiotalet, jag ligger på sängen
med ett glas rom och cola i handen
och kan inte sluta le. Ingenting
kan längre hålla mig kvar, jag ska leva,
jag ska aldrig någonsin glömma.

Fosterbarnet

Livets väg gick kors och tvärs,
allt blev mig till slut en pärs.
”Ungdomar som du finns gott om.
Här ska fostras, nu är bråttom!”

Så blev jag då transporterad
hem till herr och fru Frustrerad.
Där jag satt på skrindans flak
kände jag mig ganska spak.

När de skulle ut med hunden
blev jag i ett halsband bunden.
Svårt att gå på alla fyra
men snart lärde jag mig lyda.

Arbete är bästa boten,
det vet redan idioten.
Upp med tuppen, lätt på foten,
slipper man nog lättje-soten.

Glad och flitig ska man vara,
tacka herr och fru så rara.
Händerna på täcket sen,
kommer man till himmelen.

Stympad

Jag levde i två år utan namn.
Ingen talade till mig.
Jag levde, jag arbetade,
jag var alltid rädd.
Inget av det jag gjorde
kunde säga till mig:
De älskar dig
som sitt eget barn.

Se på den som ger dig föda,
fall i tidens händer, vittra sönder,
lilla strå.

Ankmor

Det är dags att bli vuxen nu
att sluta gråta och att sluta drömma
om ankmors varma kropp i redet
Hon älskade dig aldrig och det vet du
Hon kastade ut dig i vattnet
för att gäddan skulle ta dig
Hon blev besviken när du simmade i land
Då tog hon ditt förstånd
och bröt sönder det i smulor
Hon visste hur man straffar och belönar
hon visste hur man söndrar och härskar
Det finns mycket nu som du aldrig kan bli
och det finns mycket som du aldrig kan få
O du din stackare med vita ärr på handlederna
Jag kysser dig men du känner det inte

Död

Död betyder; Inte här.
Min far är död. Jag minns
hans röst, minns hans slag,
hans skratt, hans gråt.
Han är inte här.
Han finns i mörkret. Jag
låter aldrig lampan slockna.
Han finns i ljuset. Från det
kommer jag aldrig
att kunna fly.

Han bar mig på sina axlar
han var så stark och vacker
Han var som ett fångat djur
Något måste han förstöra

Varför valde han mig,
varför valde
han mig

Dårbarnet

När jag var tre år
öppnade sig mörkret
och sa: Kom in,
kom in, mitt barn
så får du glass
Och jag gick in
Sedan var dörren
bara borta

Nu är jag vuxen
och på dårhus
Min säng är smal
och har en gul filt
Jag ligger på den
och visslar, tyst,
så ingen ska höra
Det är ett bra sätt
att få lite sällskap

Bön

Käre himmelske Fader
Det finns människor
vars enda möjlighet
att värja sig är att fly
in i en egen värld

Tänk på dem i denna natt
Håll dem hårt intill dig
och släpp dem aldrig
Du är allt de har

III

TYSTNADENS BÄRARE

Pappa

Gå i frid
Släck ljuset
när du går
Jag vill
tänka på dig
i mörker

Du är inte längre
min prins av blodet
Du är inte längre
min plågoande

Vi kan lämna
varandra nu
och gå in
i den tid
som ingen
ännu sett

Vi ses.

Avskild

Anden säger:
Du är inte död
Någon kan se dig
Du kan gå din väg
Allfarvägen
är täckt av snö

De människor
som känner tiden krypa
bär på en stor sorg,
de slipas, men det sker
mycket långsamt

Allt detta är bara
en initiering
Allt detta är bara
en förberedelse
inför det
som kanske kommer
och som kommer

De levande

De levandes ansikten
flyter ihop till ett enda,
den eldhärjade ruinen,
det tysta rummet, vilan,
den försenade hälsningen.
Är jag en av dem, är jag.
Är jag av dem, är jag.
Ingå en pakt, säg ingenting.
Gatan ligger inte tom, andra
befolkar den nu, de andra.
Som en osynlig och stilla
tillvaro, fråntagen
allt förnuft, behåller
livet i sig, behåller jag
känslan av att leva.
Gud, lammet, är tanken
på det ännu inte tänkta.

Rötter

Bara den som har rötter
kan stå i stormen Bara den
Bara den som är varm kan leva
Bara den kan leva Bara den
Stjärnan har inga ögon Den
kan inte längta efter mörkret
Det är bara vi som inte kommer
någonstans ifrån som vet
hur det känns att komma hem
Bara den som har rötter
kan dricka av vattnet Bara den
Mina rötter stod i förgiftad jord
Min mun var full av bensin
Jag bad till Gud: Hugg av mig
och han gjorde det
och lät mig växa
på ett bättre ställe

Vreden

Vreden är min vän
Den håller mig alltid varm
Den flyter i mitt blod
som smaken av kyssar
Den sover hos mig om natten
och regisserar mina drömmar
Den bygger riken där jag styr
Den är mitt enda alternativ
till förnedring och undergång
Den håller alltid mitt huvud
över ytan

När den blekna ska jag blekna
när den kvävs ska jag kvävas
när den slocknar ska jag slockna
när den dör är jag också död

Hotets ande

Hur jag ser på dig idag
hänger samman med alla de gånger
som du har hotat med självmord.
För mig är din död både en saga
och en realitet. Jag tror inte
på den och måste leva med den.
Både som ett hopp och en skräck.

Jag är rädd för din blick och vill
att du en enda gång ser mig i ögonen.
Jag vill att du ingenting vet om mig
och vill att du frågar mig om mitt liv.
Jag vill aldrig mer se dig och vet
att du alltid kommer att leva hos mig.
Jag älskar dig som min egen sjukdom
och hatar dig som min friskhet.

Du har varken modet att leva
eller modet att dö.
Lämna mig ifred, lämna mig.
Låt mig bara bli
som en människa igen.

Tystnadens bärare

Jag var hungrig
du gav mig
tystnad att äta
Jag var naken
du klädde mig
i stystnad
Du spann den
med din slända
flitig, flitig
Bo i ditt verk
Se på mig, se
på mig, din golem
Din tigande mun
ska jag gömma
under jorden

Du bor i mörker
när jag ser dig
kan jag inte se dig
Du är snaran, du
är den jag aldrig blir,
fragmentet, du är det,
det är du
Kom till mig
och låt mig förneka dig
Du bor, inte, i mörker
när jag, inte, ser dig
kan jag se din skugga

Mitt hjärtas slag,
din kniv, din nål,
ditt mål, ditt kast,
ditt arv, ditt gift,
ditt hav, din is,
ditt liv, ditt barn,
ditt jag,
innanför,
utanför,
utanför, där ett vitt
ljus lyser som är namnet
på den som du ska frukta,
som är namnet på den
som en dag ska blända
dina ögon

Sorgen

Min sorg är inte vacker
Den liknar en nerbränd by
Den hatar det vackra den ser
Den vrålar som ett djur i en vak
Den vrålar som en kättare på bålet
Den är sorgen över vad mitt liv
fick mig att göra mot mig själv

Min sorg går undan för de andra
Den bär mig bara längs tomma gator
Min sorg är inte alls passande
Den tänker på en kärlek
som aldrig kan komma till mig
därför att jag aldrig mer kan bli
den jag var då jag väntade

Försoning

En försoning är möjlig
endast om man uppger alla tankar
på jordisk rättvisa
Skadan kan aldrig göras ogjord
Du måste leva med den
under hela ditt återstående liv
och bära den med dig
som liket av den du
kunde ha varit

De andra och du

De andra
ger mig tröst
de andra
läker min själ
de andra
älskar mig
de andra
är inte du

De andra sjunger
de andra är vita
de andra kan se
de är inte du
de är inte du

De är lyckliga
de är
de andra
de är,
inte du
och döden är bara
en förberedelse
för livet

Och jag är
inte jag
men gränsen
mellan din lögn
och din sanning

brottets nyckel,
bundsförvanten,
väktaren
av din helighets
mysterier
och den som flyr

Och jag
är inte jag
och jag blir
aldrig hel

De andra
gör mig hel
och jag blir
aldrig hel
De gör
mig hel

Rosa rorans bonitatem

O Gud
långt borta från mig själv
men närmare mig själv
än jag själv, växer en ros
som är du och som är

Den är de långt borta vandrande
spjutet i den längtandes hand
rättvisan i den lugnes önskan
och den enda hemkomsten

Den växer i sig själv
Ett kronblad faller
på mitt ansikte
Jag andas in
dess vällukt

Nattens smycken

Sakta stängs dörren
Du sätter dig hos mig
Trafiken går därute,
en människa försvinner,
regnet börjar avta
Du säger: Du
ska alltid vara min
Jag tänker på allt
som vi inte vet
Jag säger: Ja

Rör vid mig, just här
där armen möter skuldran
rör vid min nacke, se
på mig, säg ingenting
låt det bara hända

Och vattnet är pärlor
i ditt hår

Jag

Jag är en delad enhet.
Min friska kärna ser
med oändlig ömhet
på mitt plågade skal,
mitt pansar.
Jag var tvungen att bli sjuk
för att överhuvudtaget överleva.
Jag är en lycklig människa.
Jag är mycket älskad.
Jag är verklig, jag,
mina nätter, mina dagar,
mitt liv i denna kärlek.

Gud

Gud ser på mig
Han säger:
Lita på mig
Du begriper litet
eller inget alls
Jag älskar dig ändå
eller kanske
just därför