Sen jag nämnde javanoshörningen häromdan har jag gått och tänkt på den venetianske 1700-talsmålaren Pietro Longhi och hans märkliga bild av den indiska noshörningen Clara som besökte Venedig på sin långa ”turné” genom Europa. Hon var bara en kalv när hon fångades in och började skickas runt som en kuriositet och var kring tjugo år när hon dog i London, så hon fick aldrig någon varaktig stad. (Den indiska och den javanesiska noshörningen är mycket nära släkt.)

Det är verkligen en sorglig bild av ett djur på fel plats, i djup förnedring. Clara står där i nån sorts liten manege med lite halm på golvet och blir begapad av rökande, halvengagerade överklassvenetianare varav hälften är maskerade. Till och med hennes spillning är med på bilden. Longhi står lite för sig själv bland venetianska konstnärer. Oftast tänker man väl på skimrande ljus över kanaler och palats såsom Canale (mer känd under benämningen Canaletto) skildrade staden. Men på hans och andra vedutamålares bilder finns inte så mycket människor och finns de är de återgivna på mycket långt avstånd.

Men Longhi är framför allt en sedeskildrare som stiger in i de välbärgades salonger, krogar, teatrar och skildrar deras lättjefulla liv. Han jämförs ofta med Hogarth, men för mig känns det lite fel. Hogarths humor, ilska och ironi kan jag inte se hos Longhi, istället uppfattar jag en märklig kyla och distans. Kanske beror det på att omkring hälften av människorna han visar är maskerade? Idag förknippar vi väl maskerade Venedigbor med karnevalen som börjar den 2 februari och håller på till fettisdagen. Men seden att bära mask finns första gången omnämnd i ett dokument från 1200-talet. Då och under flera hundra år framåt kunde man vara maskerad under en stor del av året. Hur detta bruk från början har uppstått är inte helt klarlagt. Men så småningom såg sig myndigheterna och kyrkan tvungna att begränsa det genom lagstiftning för att stävja vad man såg som en allmän sedeslöshet.

Jag kan mycket väl tänka mig att det är lättare att bära sig ansvarslöst åt på många olika vis om man kan gömma sin identitet bakom en mask. En parallell kan kanske vara internet idag? Här kan man lätt kränka och förtala människor utan att de får veta vem som ligger bakom. Hursomhelst, det vi idag kallar s/exturism är ingen ny företeelse. Det florerade i Europa under 16- och 1700-talen och det var framför allt till Venedig som välbeställda män begav sig. En aspekt på bärandet av masker när man var ute på ”äventyr” är att män och kvinnor vars ansikten förstörts av syfilis kunde dölja detta bakom masken.

Jag kunde komma in på ett sidospår här. Det föddes helt naturligt ett enormt antal utomäktenskapliga och oönskade barn i Venedig på den här tiden, och de måste på något sätt tas om hand. Så växte stadens många hittebarnshus, ospedali, upp. Och det var vid ett av dessa som Antonio Vivaldi undervisade i musik och för sina elever (endast flickor) skrev mycket av den underbara musik som vi idag kan njuta av på flygplatser och i varuhus. Jag var ironisk nu. Men detta är en annan historia som de gamla grekerna brukade säga.