I somras läste jag Eusebios Kyrkohistoria, en mycket nöjsam om än för mig stundtals teologiskt förbryllande samling av utläggningar, dokument från den tidiga kristna kyrkan, och martyrberättelser. Hans glorifiering av Konstantin den Store förtjänar ett eget inlägg så jag tar inte upp det ämnet nu. Men jag blev glad över att hitta det tidigaste omnämnandet av den fina historien om kung Abgar och Jesus. Den anses numera mer som en legend än som en faktisk historisk händelse men jag gillar den ändå.

Eusebios påstår att han själv läst brevväxlingen som då fortfarande ska ha funnits bevarad i Syrien. Abgar var kung i det lilla landet Osroëne (en bit av dagens Turkiet). Han led av en plågsam sjukdom som läkarna inte lyckades bota, och då skrev han ett brev till Jesus som gick ungefär så här: ”Jag har hört att du botar sjuka genom under, och jag tror verkligen att det är sant. Om du vill komma hit och hjälpa mig så är jag säker på att du kommer att trivas här i Edessa [huvudstaden].”

Jesus skrev då till svar: ”Jag kan tyvärr inte komma eftersom jag snart ska upptas till himlen. [Så hemskt att han visste detta!] Men när det har skett ska en annan bli sänd, och han kommer att hjälpa dig.” Och så småningom skickades den unge mannen Thaddaios, en av de Sjuttio, till Edessa och han gjorde kungen frisk. Vid mitten av det första århundradet e.Kr. hade hela Osroëne omvänt sig till kristendomen (vad de trodde på innan vet jag dock inte riktigt).

Senare, nån gång under 300-talet, hade många fallit av igen. Då uppträdde ett underverk i templet i Edessa. På något vis fick man en bild av Jesus som av sig själv framträtt på en duk. Det sägs ha varit den första ikonen av den typ som kallas för Acheiropoieta eller Ej skapad av människohand. Kanske finns ett samband, kanske flyter legenderna ihop mellan denna typ av Kristusbild och den som kallas för Veronica (möjligen har namnet bildats av Vera Icona, sann bild, jag betvivlar dock detta eftersom det ena ordet är latin och det andra grekiska).

För det sägs i legenderna att en kvinna med detta namn stod vid vägkanten den dagen då Jesus var på väg till sin avrättning. Hon räckte honom en linneduk att torka svetten ur ansiktet med, och när hon senare vecklade ut tygstycket bar det ett avtryck av ett törnekrönt mansansikte. Bilden jag har i bloggen föreställer den svetteduksrelik som finns i Peterskyrkan i Rom, men det finns flera på olika håll och alla sägs vara äkta. Bilden från Edessa finns inte kvar, man vet att en bit av den försvann under Franska revolutionen och resten var borta långt innan dess. Det vore roligt att få komma till Rom och titta på den här i riktiga livet, är det bara jag som tycker att ansiktet är väldigt likt det som finns på Svepningen från Turin, som ju numera på säkra grunder dateras till 1300-talet?