Ikonen Gudsmoderns avsomnande
Den katolska och den ortodoxa kyrkan har lite olika synsätt kring Jungfru Marie bortgång och upptagande till himlen. I den ortodoxa traditionen upptogs hennes själ direkt, kroppen var begraven i tre dagar, uppstod sen och togs även den upp till himlen. Det här skildras så underbart gripande och vackert i ikonerna med detta tema. Nu när jag är förkyld och slö så har jag börjat att försöka sortera de 1900 ikonbilder jag har efter tematik eller gestalter, vilket är knepigt. Enbart för Gudsmodersikoner finns omkring 200 fastslagna motiv, vart och ett med sin specifika symbolik, som alltid utförs på samma sätt. Bibliska gestalter och situationer är lättare att identifiera än alla helgon och just nu önskar jag att jag kunde åtminstone lite gammalkyrkslaviska.
Exempelvis är en Gudsmoder med en extra hand självklart en Theotókos Tricheiroúsa (det betyder trehänt Gudsmoder
). Legenden berättar att när den bysantinska kyrkan bråkade om ifall religiösa avbildningar var heliga eller oheliga (det som kallas ikonoklaststriderna) så skrev Johannes Damaskenos till ikonernas försvar. Han levde i nuvarande Syrien och hotades inte av repressalier från sin egen kyrka, däremot väckte hans skrifter kalifatets misshag (religiösa föreställande bilder och bilder i helgedomar är ju inte tillåtna inom islam) och sultanen av Damaskus lät hugga av hans högra hand som straff. När han bad framför en Madonnaikon fick han genom ett mirakel en ny hand. Han lät då göra en votivhand i silver för att smycka ikonen.
Men detta var en utvikning, det var den här bilden jag skulle tala om. Denna avbildning av Gudsmoderns insomnande är rysk och från sent 1300-tal. Den innehåller de element som traditionen föreskriver, båren draperad i rött tyg, de tolv sörjande Apostlarna och de två anakronistiska helgon som anses speciellt bistå vid denna händelse, Dionysios Areopagiten och Ignatios av Antiochia. Och bakom båren med Gudsmoderns kropp står Sonen i en mandala och håller upp ett gloriaprytt lindebarn, det är själen. Han står och tar emot sin mors själ i det ögonblick hon avlider för att ta den med sig till himlen. Jag tycker det är en mycket vacker gestaltning. Som en andra födelse.




