Det sägs att allt går att missbruka. Man kanske missbrukar luft om man hyperventilerar? (När jag var liten gjorde man det på pin kiv för att bli snurrig i huvudet, det kallades för n*g*r-fylla.) Jag hörde nyligen att det finns behandlingshem för sockermissbrukare och spelmissbrukare. Jag har ingen åsikt om det är befogat eller ej, upplever man det som ett problem så är det ett problem, oavsett vad det gäller. Men den enskilda missbrukarens, samhällets och kulturens syn på vad som är skämmigt eller ej kan variera ganska kraftigt.

Det är två områden där detta blir extra tydligt, i och för sig på lite olika sätt men ändå. Jag pratade nyss med en vän som inte är ute och surfar på nätet så jättemycket beroende på en seg gammal datorburk. Hon blev chockad och bestört när jag nämnde detta med pro-anasajterna. Det finns portaler som samlar såna sajter och det är anorektiker, med andra ord svältmissbrukare, som bokstavligen tävlar om vem som kan äta minst och lägger ut bikinibilder på sina skelettlika kroppar. Jag har själv aldrig varit inne på nån sån sida, det klarar jag inte av helt enkelt. Men det har skrivits om det i dagspressen och då har jag inte kunnat undvika att se bilderna.

Här ser man verkligen vilka svåra etiska frågor som väcks av yttrandefriheten på nätet. De här sajterna är bokstavligen livsfarliga därför att hetsbantare hetsar varandra att hetsbanta ännu mer, och de kan också trigga latenta ätstörningar att bryta ut hos känsliga personer. Men det är inte olagligt att skada sin egen kropp och därför går det inte att förbjuda eller släcka ner såna här sajter.

Här ser man också en hierarki bland ätstörningarna. Jag har inte hört talas om motsvarande hemsidor drivna av bulimiker eller hetsätare. Dessa former av ätstörningar är på ett helt annat sätt skämmiga, det är ingen som stoltserar med att de lider av detta. Det kanske är ett uttryck för det stora förakt som samhället och kulturen har för omåttlighet, övervikt, frosseri, för det ses verkligen som ett uttryck för dålig karaktär. Och det är en allmän missuppfattning att anorektiker har en extrem självdisciplin som kan låta bli att äta.

I själva verket är det tvärtom, det som kräver självövervinnelse för en anorektiker är att äta. Jag har haft mer eller mindre långa relationer med två anorektiker, en hetsätare och en hetsätare/bulimiker (det gick i olika perioder). Så jäkla många kvinnor har jag inte varit ihop med, utan det här visar på ett sorgligt sätt hur vanligt det är med ätstörningar. Jag blir helt beklämd när jag tänker på hur människor kan skada sig själva. Om det är möjligt vill jag aldrig mer ha en sån relation därför att alla missbruk skadar även omgivningen, och det var verkligen oerhört jobbigt.

Det finns många -holics nuförtiden och många är starkt kulturanknutna. Det finns av förklarliga skäl inga alkoholmissbrukare i Saudi-Arabien och inga svältmissbrukare i svältdrabbade länder i Syd. Anorektiker kan vara självheroiserande men det finns också en annan grupp av missbrukare som faktiskt ofta stoltserar med sitt beroende, nämligen shopaholics. Det görs skojiga biofilmer på detta tema och hela bloggvärlden fullkomligt kryllar av män och kvinnor som skryter med hur mycket de shoppar loss för varje dag och lägger ut bilder på alla inköp.

Jag betvivlar inte alls att man kan vara shoppingmissbrukare, känna begäret, känna abstinens, och många ruinerar sig och förstör livet både för sig själva och omgivningen. På ett sätt, och det här höll min vän med mig om, kan man se även OCD som en form av missbruk. Den som lider av OCD kan må bra när tvångshandlingarna utförs eller reglerna följs, men avsteg från detta ger svår ångest. Hursomhelst. Jag personligen berörs illa av både ätstörningar och shoppingmissbruk, och det hänger samman med min kristna tro och min politiska övertygelse.

För mig skulle det vara en synd att skada min kropp, den har jag fått i gåva av Gud och den är den Helige Andes tempel. Min kropp är med andra ord en pytteliten kyrka, en basilica incarnata. (Dessutom är jag registrerad som organdonator och har varit det sen donationsregistret startade, då får jag ju se till att ha grejerna i ordning om det en dag är nån som behöver dem bättre än jag.) Det skulle också vara en synd för mig att förstöra mat genom att kasta upp den. En ortodox ska göra ett korstecken över brödet, oftast glömmer jag bort det, men brödet är heligt både som gåva och symbol.

Det skulle också vara omöjligt för mig att shoppingmissbruka, inte bara för att jag lever på existensminimum som det hette förr. Att jag har avlagt fattigdomslöfte är inte bara ett trosuttryck utan också en politisk handling grundad i min socialistiska övertygelse. Det är inte etiskt försvarbart i mina ögon att ha mer än jag behöver, vare sig av materiella ägodelar eller av pengar. Fasen vad du låter präktig, Granberg! Nej men ärligt talat, det är skönt att inte äga så mycket. Tingen tynger min ande ner till det materiella planet och hindrar den från att fri skåda Gud. LOL! Och det är en sliten gammal sanning, men det bästa i mitt liv är faktiskt gratis: religionen, sex, naturen och hundpussar.