och sex relaterade frågor

Nu har debatten kring de två anglikanska biskoparnas skrivelse gått in i ett lugnare stadium, nån bloggbävning (urk, vilket fult uttryck det är) blev det väl inte och det verkar mest vara i den högerkristna tidningen Natten, äsch, jag menar ju Dagen, som det ordas om det nu. Men det skrivs en del i olika forum, det är verkligt otäcka åsikter som kommer fram, och som vanligt handlar det bara om bögar, flator existerar inte. Är det bara jag som oroas över vad som händer inom Svenska kyrkan? Håller jag på att bli en foliehatt som ser konspirationer där de inte finns? Eller finns de? Jag måste försöka formulera mig tydligt.

OK, jag går långt tillbaka i tiden. Jag blev omvänd till kristendomen och vuxendöpt 1979 eller 80, jag har ju aldrig skrivit dagbok så årtal kan bli fel i minnet. Det kvittar också. Det var i just den vevan som den så kallade karismatiska rörelsen kom till Sverige, framförallt hitförd av pastorer och evangelister som gått på bibelskolor i USA. Det var där det här började. Enligt den egna historieskrivningen handlar det om en enorm evangelikal väckelse, men egentligen finns det inga kristna som inte är evangelikaler, vi har ju i stort sett samma bibel även om den katolska och den protestantiska bibeln inte är exakt likadana.

Tidigare i mitt liv hade jag i stort sett bara gått i kyrkan på skolavslutningarna. Men jag kunde ändå se att det här var nåt nytt som höll på att hända. Det uppstod en mängd nya församlingar som i sin förkunnelse och praxis var radikalare än till och med pingstvännerna, och jag kunde med egna ögon följa med i hur det som blev Livets Ord växte fram. Predikanter från USA kom till Sverige och det var nånting mycket otäckt och skrämmande som pågick. Jag fick följa med på en så kallad Jesuskonferens i Jönköping, den skulle pågå en hel helg men jag åkte därifrån efter en dag, helt förtvivlad, jag hade aldrig upplevt en så hatfylld, fanatisk stämning. Partidagarna i Nürnberg var det jag tänkte på.

Nu hoppar jag i tiden fram till idag. När den här affären med det anglikanska biskopsbrevet kom fram fick jag veta saker som jag inte hade haft en aning om. Den gamla kommoden, nemen jag menar ju synoden! med sina mörkermän har funnits i många oherrans år och de är visserligen många men också så förstockade, de vill snarare dra Svenska kyrkan i mer konservativ, katolsk riktning. Men Missmodig kyrka hade jag aldrig hört talas om, inte heller Knasrörelsen. Men vad är det med mig, jag kan ju inte alls stava längre! Det finns en anledning till att de här rörelserna växer fram inom Svenska kyrkan. Det finns ju annars gott om andra frikyrkor där människor av den här övertygelsen kan hitta likasinnade.

Nu kommer jag till min konspirationsteori. De människor som jag brukar kalla tokkristna ibland, högerkristna ibland (man kanske kan slå ihop det till tokhögerkristna?), men som själva brukar kalla sig för karismatiker, är mycket militanta, de menar bokstavligen att vi lever i den yttersta tiden innan Jesus återvänder för att skilja får och getter åt. Denna yttersta tid präglas av enorma ”strider i andevärlden” och de ser sig själva som andliga krigare, bönekrigare. Att jag kallar dem militanta ser de som en hederstitel.

De onda makterna måste slås tillbaka, och det är inom Svenska kyrkan som dessa vunnit mest mark. Fria synoden uppstod ursprungligen som en proteströrelse mot kvinnliga prästvigningar. Nu är något ännu värre på väg att hända i och med lagen om könsneutrala äktenskap. Och i kampen mot dessa förenas reaktionära och radikala krafter i en ohelig allians. I Sverige har vi sen evigheter tillbaka i och med att kyrkan hörde ihop med staten och i och med att vi praktiserar barndop en märklig form av kollektivanslutning. Att upphöra vara medlem i Sv. k. kräver en medveten handling. Så kyrkan har haft en stor mängd halvhjärtade eller rent lata medlemmar vars betalande av kyrkoskatt har gjort detta till en mycket rik institution.

Nu är kyrka och stat skilda åt, många har gått ur, och Sverige har fått stora befolkningsgrupper som tillhör andra religioner. Sveriges näst största språk är inte längre finska utan arabiska. Men för att återgå till de karismatiska rörelserna inom Sv. k. är det inte förvånande att de har uppstått nu i vår moderna tid. Samhället förändras och det som för tretti år sen var en otänkbarhet, att två bögar skulle kunna vigas i kyrkan, av en kvinnlig präst därtill, det kan inte få ske utan vidare. När landvinningar görs, när reformer införs, när friheten växer för tidigare missgynnade grupper, kommer det alltid en motreaktion. Reformationen var en reaktion, och sen kom det en reaktion på den från katolska kyrkan, motreformationen.

Har jag ens rätt att bry mig om det här, jag är ju inte medlem av Sv. k? Men för mig ser det ut som om otäcka saker är på gång. Glöm inte bort att jag själv har rört mig i karismatiska kretsar, varit medlem av en husförsamling, läst massvis med böcker och hört massvis med predikningar och bibelstudier. Jag vet hur de tänker och de är väldigt välorganiserade och tänker mycket långsiktigt och storslaget. Det handlar faktiskt om strävan efter världsherravälde. I detta arbete där ändamålet kan helga vilka medel som helst, vinnandet av världen för Kristus, är bevarandet av den heterosexuella kärnfamiljen själva grunden som det kristna världsriket ska bygga på. Det kan inte tillåtas att bögar och flator ska få gifta sig kyrkligt i Sverige, landet måste räddas från detta satans påfund.