Svenska kyrkan har i dagarna fått ett svar från den Anglikanska kyrkan på ett brev som skickades i mars angående diskussionerna om en samkönad äktenskapslagstiftning och möjligheten för samkönade par att vigas i svenska kyrkor. De anglikanska biskoparnas brev är en fullkomligt avskyvärd skrivelse, faktiskt ett hotbrev, och tonen i det är mycket obehaglig. Svenska Kyrkan kommer att hamna ute i kylan om homoäktenskap skulle bli verklighet här, det är kontentan. Brevet finns att läsa på Svenska Dagbladets sajt.

Från Svenska kyrkans håll kommer blandade reaktioner. Det här var väl inte så farligt menar man på högre ort, men den stridbare prästen och queeraktivisten Lars Gårdfelt är kritisk och tycker att det inte är vi (alltså ett generellt ”vi” och inte ett personligt, jag är inte medlem av Sv. k.) utan anglikanerna som bör bli isolerade. Javisst, det vore väl inte dumt att de brittiska svartrockarna fick se vem som stunget haver. Denna kyrka är bara till skenet protestantisk, där förekommer fortfarande djävulsutdrivningar, homosexuella uppmanas att leva i livslångt relationscelibat*, kvinnor får inte inneha biskopsämbeten osv. Det är en högkyrklig sammanslutning som både i doktrin och praxis står katolicismen nära.

Lars Gårdfelt har alldeles rätt i att den svenska reaktionen på brevet är alldeles för tam. Men vi ska inte heller glömma bort att det inom Svenska kyrkan sedan många år finns en extremt reaktionär gren som kallar sig Svenska Kyrkans Fria Synod. Den startade som en proteströrelse mot kvinnliga präster men sen har de ju fått annat att reta sig på också. Första november 2005 avgavs den så kallade Prästdeklarationen, ett upprop startat av prästen Yngve Kalin i Hyssna (texten finns på dennes privata hemsida) och inte mindre än 864 svenska präster uppges ha skrivit under. Aftonbladet publicerade den 5 november en förteckning över de präster som dittills hade skrivit under. Det kan ju vara kul att veta om ungarnas konfirmationspräst finns med! Den fullständiga listan lyckas jag tyvärr inte hitta på nätet.

Om Svenska kyrkans höga höns inte vågar kasta ut bakåtsträvare och mörkerpersoner bland sina egna och utesluta synoden, hur ska de då ha mod att opponera sig mot den mäktiga anglikanska kyrkan? Man kan ju tycka att det är bra om man har städat hemma innan man tar sig för att hacka på andras röra. En officiell protest mot de engelska biskoparnas hotbrev skulle verkligen klinga ihåligt med tanke på detta, och det är kanske därför det inte kommer någon.

Sen kan ju jag som queer undra hur det rent praktiskt ska gå till om Sverige inför en samkönad äktenskapslagstiftning som berör även kyrkor och samfund. Queera pingstvänner och ortodoxa lär i alla fall inte kunna få några kyrkbröllop. Och även Svenska kyrkans medlemmar måste få reda på vilka präster som vill viga bögar och flator och vilka som inte vill det. De kanske får skicka ut förteckningar över vänligt sinnade präster? Jag har alltid förespråkat en könsneutral äktenskapslagstiftning, men det allra bästa vore ju om äktenskapet avskaffades helt och hållet. För övrigt finns det betydligt fler genders än två, så hela begreppet ”kön” kunde med fördel avskaffas. Det vore verkligen kalas och skulle undanröja många juridiska och definitionsmässiga knepigheter.

För många år sen, fler än jag kan räkna, kände jag en kvinna som bad för att jag skulle bli omvänd till straight. Men som ni vet hörde inte Gud hennes böner. Hon skulle i alla fall gifta sig med en mycket högkyrklig präst i Svenska kyrkan, och hon sa bekymrat till mig, angående min sexuella läggning: ”Det där kommer inte [hennes blivande make] att se med blida ögon på”. ”Nej, det hoppas jag verkligen inte att han gör” svarade jag och fortsatte sedan muntert vidare på min egen väg genom livet. För med såna vänner behöver man knappast några fiender.

* Jag talar om relationscelibat för att särskilja det från faktiskt celibat. I det senare har man ju inte sex ens med sig själv. Begreppet celibat används nästan alltid på ett felaktigt sätt.