eller När Granberg tänker går klockan baklänges

I somras skrev jag om Kvinnohuset och stridigheterna kring MtF-transsexuella och huruvida de var kvinnor eller ej och ifall de skulle beredas tillträde till Kvinnohuset, som ju redan med sitt namn klart uttryckte att män inte var välkomna där. Överhuvud taget är jag skeptisk till alla former av segregation oavsett vad den baseras på, men jag är också medveten om att det finns vissa miljöer och tillfällen som måste vara segregerade. Ett exempel på det är kvinnojourerna. (Men det är ett sorgligt faktum att där brister det ofta i kunskapen om våld i samkönade relationer, det borde vara helt självklart att en kvinnlig aggressor inte heller ska släppas in på en kvinnojur.) Ett annat är tjejfester, där hörs det ju också på namnet hur det är tänkt.

Nåväl, nu satt jag här och läste det inlägget och plötsligt slogs jag av en sak. Den gruppering som inte ville att male to female-transsexuella skulle få komma in på Kvinnohuset, denna dystraste av platser, baserade sin ståndpunkt på ett biologistiskt tänkande. De menade att könet är medfött och hormonellt, en person kan förändra sin kroppsliga skapnad aldrig så mycket och verkligen på alla vis se ut som ”en kvinna”, eftersom hormonuppsättningen inte går att förändra kan denna person aldrig bli ”en kvinna”. (Citattecknen här sätter jag för att markera det relativa i alla såna här definitioner.)

Men den logiska konsekvensen av detta synsätt måste ju bli att en person som har rest åt motsatta hållet, alltså en female to male-transsexuell, aldrig skulle kunna bli en ”riktig man”. Den här personen skulle med andra ord ha kunnat visa upp en labbrapport eller liknande och hävda att han hade rätt att bli insläppt på Kvinnohuset. Jag har ingen aning om ifall nån endaste FtM-transsexuell skulle ha nåt intresse av att komma in där, jag använder exemplet för att illustrera hur knäppt man resonerade. Om en sån här situation verkligen hade uppstått, vilket huvudbry det hade vållat biologistfeministerna!

Mer och mer tyder på att såväl en människas potentiella sexualitet och hennes/hans verkliga, upplevda kön är medfödda och att det inte bara finns två kön utan många. Det lyckligaste både för samhället och individen vore ett fullständigt avskaffande av begreppen man och kvinna. Sexualiteten sitter inte under midjan utan innanför pannbenet, och jag är övertygad om att kön/genus/gender också gör det. Både homosexuella och transsexuella upplever sin identitet mycket tydligt vid en mycket tidig ålder, ofta vid 3-4 år, och vi kan knappast ha indoktrinerats av den hemska ”gaykulturen” som sprider sig likt en farsot i samhället. Än idag finns det tokkristna med flera som på fullaste allvar menar att det ”smittar”.

Exemplet med Kvinnohuset illustrerar väldigt tydligt hur befängt det är att normerna bara inrymmer två kön och tre inriktningar (homo, bi och hetero). Det illustrerar också att det inte bara är samhället med vård, skola, arbetsmarknad, lagstiftning, religion osv. som behöver vidga sina ramar eller varför inte ta bort dem helt! Även det så kallade queera communityt behöver ta in flera möjligheter för människor att vara i enlighet med sin upplevda sanning, känsla och övertygelse. Först då har vi alla en chans att bli fria.