Jag hade väl aldrig kunnat tro att jag skulle dela Tristdemokraternas åsikt i någon fråga, men det gör jag nu, och det känns väl lagom pinsamt men det är bara att bita i det sura äpplet precis som den goda Eva (och se hur det gick för henne). Vi pratade just om det här i bageriet häromdan och nån sa att det är väl fel att vissa präster ska kunna vägra att viga samkönade par, då fortsätter ju bara diskrimineringen. Det här blev jag väldigt glad över att höra för det är min åsikt också. (Det finns inga fördomar på min arbetsplats, det tror jag aldrig att det har gjort men de andra säger att det har varit medvetandehöjande att det kom dit en hbt-person eftersom det fick alla att börja formulera dittills självklara saker på ett annat sätt.)

Jag själv tillhör inget samfund och skulle inte kunna gifta mig i nån kyrka, det förutsätter medlemskap. (Tänk på det sen, ni som t.ex. har utträtt ur Svenska kyrkan, att om ni en vacker dag vill stå där som brud och brud eller brudgum och brudgum så har ni också ett surt äpple framför er, det är bara att återinträda igen eller fortsätta leva i synd!) Som icke-konverterad ortodox har jag mitt eget dilemma. Ja, det är i dagsläget ingen som vill gifta sig med mig ändå men det kan ju ändras, konstigare saker har faktiskt hänt. Men om jag konverterar blir det inget äktenskap för min del. Den ortodoxa kyrkans teologi och dogmatik har knappast förändrats alls sedan Öst- och Västrom gick skilda vägar år 1054. Jag tror knappast att t.ex. kvinnliga präster kommer att förekomma där inom överskådlig tid, inget är omöjligt men det lär dröja. Och visst kan man tycka att det är retro.

Men jag kan inte annat än tycka att om vissa präster tillåts vägra viga homopar är reformen bara halv. Tror ni att samfunden kommer att stå till tjänst med listor över vilka av deras präster som viger och vilka som inte gör det? Skulle jag vilja gifta mig i ett kyrkorum där jag vet att queerfientliga präster tjänstgör andra dagar än just denna? De religiösa samfunden borde väl också få bita i sitt sura äpple: landets lagar gäller, i Sverige är diskriminering på grund av sexuell läggning inte tillåten, vill man inte följa lagen och viga samkönade par ska man inte vara präst. Eller också tar man ifrån samfunden vigselrätten. Det är väl uppenbart vilket av dessa alternativ som är genomförbart.

Tillbakablick: När jag blev omvänd till kristendomen och vuxendöpt 1979 fick jag många mer eller mindre vänliga hintar angående hur en kristen förväntades vara, tänka, se ut och uppföra sig. En sak som var helt klar var hur man skulle rösta. På KDS, som det hette då, punkt. Det gavs inga alternativ. En sån här åsiktsstyrning har alltid varit helt främmande för mig och jag blev mycket irriterad. Så jag gick till högsta instans och sa: Men Gud, inte måste jag väl rösta på KDS? Det vore ju onaturligt! Och till min stora lättnad svarade Gud: Nej, lilla vän, naturligtvis inte! Det skulle jag heller aldrig göra om jag var människa. Jag är nog… marxist, när jag tänker efter.